Dataförbud!
Nu för tiden har dom flesta personer en egen lapptopp.
Jag minns När mina barn var riktigt små, och pappan till barnen, Steve, kom hem dragandes med en stationär grå, stor klumpig och ful stationär dator. Han vart expert på dator på någon dag bara, och jag fattade ingenting, utan var en grov motståndare till datoranvändandet.
Han skulle visa med div spel hur kul o smart de var, på skärmen som var svart o vit med ping pong o annat skit. Jag var inte alls ett dugg imponerad.
Däremot insåg jag snart att han kunde hjälpa mig att renskriva sångtexter!! Då dög de minsann.
På folkhögskolan Skeriol i Mora som jag då gick, fick vi dator på schemat.
Plågade mig verkligen igenom alla dessa lektioner. Fortfarande helt oförstående till vad dataanvändandet skulle vara bra för.
Droppen som fick bägaren att rinna över, var när Steve hade fixat en ny dator, med färg och spel på engelska. Min äldsta dotter som då var drygt 2 år spelade, tryckte och knappade, lärde sig nya engelska ord och fattade DIREKT vad hon skulle göra!!
Ögonen på ungen var stora som dasslock och hon vart direkt inkastad i datavärden.
I tonåren ca 13 år senare var de ständigt krig om vems tur och hur länge man fick sitta vid den stationära datorn. 2 tjejer bråkade konstant och höll sekundräkning på tiden. Eller två, det var ju jag också! Tre tjejer. De tog ungefär 12 år för mig att inse fördelarna med dataanvändandet.
Idag kan man istället fundera på ord som databeroende?!
Fick faktiskt ett program när jag blev sjuk i min enda arm. Programmet innebar att jag pratade i en mikrofon och dataprogrammet skrev ned vad jag sa.
Lät jättebra och var svindyrt, men jag fick de ju gratis, so what tänkte jag, bus enkelt!!
Man fick först lov att läsa in några ord, hundratal, sedan skulle man bara prata, och när programmet inte visste orden fick man bokstavera in orden.
Tror de var en av dom gånger jag höll på att förlora förståndet på riktigt... och tålamodet. Ingenting funkade.
Jag läste och läste, läste om, bokstaverade i alla möjliga tonlägen och dialekter och ljudnivåer.
DE SKULLE JU VARA SÅ JÄVLA BRA!!
Idag finns de säkert bättre program och tanken slog mig nu när jag skriver fast jag inte får, eller borde, att kolla upp detta. Som handikappad måste man vara alert och ta reda på fakta för de finns mig veterligt ingen sådan instans, som skickar ut information om olika nymodigheter som kan underlätta och ta ner kostnader i samhället!
Just ja, jag har ju gett mig själv dataförbud!!:)
Jag minns När mina barn var riktigt små, och pappan till barnen, Steve, kom hem dragandes med en stationär grå, stor klumpig och ful stationär dator. Han vart expert på dator på någon dag bara, och jag fattade ingenting, utan var en grov motståndare till datoranvändandet.
Han skulle visa med div spel hur kul o smart de var, på skärmen som var svart o vit med ping pong o annat skit. Jag var inte alls ett dugg imponerad.
Däremot insåg jag snart att han kunde hjälpa mig att renskriva sångtexter!! Då dög de minsann.
På folkhögskolan Skeriol i Mora som jag då gick, fick vi dator på schemat.
Plågade mig verkligen igenom alla dessa lektioner. Fortfarande helt oförstående till vad dataanvändandet skulle vara bra för.
Droppen som fick bägaren att rinna över, var när Steve hade fixat en ny dator, med färg och spel på engelska. Min äldsta dotter som då var drygt 2 år spelade, tryckte och knappade, lärde sig nya engelska ord och fattade DIREKT vad hon skulle göra!!
Ögonen på ungen var stora som dasslock och hon vart direkt inkastad i datavärden.
I tonåren ca 13 år senare var de ständigt krig om vems tur och hur länge man fick sitta vid den stationära datorn. 2 tjejer bråkade konstant och höll sekundräkning på tiden. Eller två, det var ju jag också! Tre tjejer. De tog ungefär 12 år för mig att inse fördelarna med dataanvändandet.
Idag kan man istället fundera på ord som databeroende?!
Fick faktiskt ett program när jag blev sjuk i min enda arm. Programmet innebar att jag pratade i en mikrofon och dataprogrammet skrev ned vad jag sa.
Lät jättebra och var svindyrt, men jag fick de ju gratis, so what tänkte jag, bus enkelt!!
Man fick först lov att läsa in några ord, hundratal, sedan skulle man bara prata, och när programmet inte visste orden fick man bokstavera in orden.
Tror de var en av dom gånger jag höll på att förlora förståndet på riktigt... och tålamodet. Ingenting funkade.
Jag läste och läste, läste om, bokstaverade i alla möjliga tonlägen och dialekter och ljudnivåer.
DE SKULLE JU VARA SÅ JÄVLA BRA!!
Idag finns de säkert bättre program och tanken slog mig nu när jag skriver fast jag inte får, eller borde, att kolla upp detta. Som handikappad måste man vara alert och ta reda på fakta för de finns mig veterligt ingen sådan instans, som skickar ut information om olika nymodigheter som kan underlätta och ta ner kostnader i samhället!
Just ja, jag har ju gett mig själv dataförbud!!:)
Kommentarer
Skicka en kommentar